Jag flyttar

Jag flyttar från och med idag mitt bloggande till http://mittlivitankar.blogspot.com/ så ni är välkomna dit istället. Jag kommer att försöka göra det lika hemtrevligt och mysigt där som här.

Vi syns!

Bara för Stockholmare?

Man kan läsa i tidningarna om att nån S-minister har uttalat sig och tycker att man ska ha butlertjänster i anslutning till Stockholms T-bana för att ge stockholmarna mer tid. Hur genomtänkt är detta förslag egentligen? De skriver om kemtvätt, förskolor och matbeställningar man lämnar in på morgonen och hämtar efter jobbet. Detta låter kanske bra, men låt oss titta på verkligheten.

För det första: Du ska alltså släpa med dig din tvätt på morgonen samtidigt som du drar på morgontrötta och kinkiga ungar. När du lämnat tvätten och ungarna går du och lämnar in din matbeställning. Sen tar du dig till jobbet. Det svåra kommer efter jobbet då du inte bara ska släpa på kinkiga och trötta ungar. Nej, du ska dessutom släpa på X antal kilon nytvättad tvätt OCH ett par tunga matkassar. Är det bara jag som inte får det att gå ihop?

För det andra: Dagis mitt inne i T-banestationen? Jaaa, vilken bra idé. Not.
Bullrig, otrygg och ur säkerhetssynpunkt sämsta tänkbara miljö, är det där vi vill att våra barn ska tillbringa dagarna? Vill vi att rymmande barn ska springa omkring i tunnelbanan och riskera att hamna på spåren? Vart ska de gå om de ska ut och leka? Hur ska de kunna sova middag i en såpass bullrig miljö som det ändå är i tunnelbanan eller för den delen tågstationen?

För det tredje: Varför är allting så koncentrerat till Stockholm? I´ve got news for you, S – landet består av fler plättar än den stora staden. Är det här bara ett försök att vinna stockholmarnas röster eller tror ni verkligen på allvar att detta skulle fungera?

Bild från http://weheartit.com

Dagens undran

Idag undrar jag över postombuden. Ni vet, de som är utspridda på livsmedelsbutiker, tobaksaffärer, bensinstationer osv. Där man både kan hämta och lämna paket och större brev. Det har hänt mer än en gång att dessa ställen inte verkar ha full koll på vad det ska kosta att skicka ett paket jag kommer med. Många gånger så är detta inte deras huvudsakliga uppgift att ha hand om posten utan bara en del i deras arbetsuppgifter så jag förstår till fullo att det kan vara förvirrande för dem. Idag höll kassörskan på att sätta på för lite porto. Som tur var hade jag vägt hemma och kollat upp exakta priset med min lilla elektroniska brevvåg och kunde rätta henne. Inget ont sagt om henne, alla kan vi ha dagar då vi har annat i huvudet. Men den stora frågan är: Hur ska jag kunna bevisa för posten (som kräver mottagaren på pengar för otillräcklig frankering) att kassörskan gjort fel? Jag får ju inte ens sätta på frimärkena själv eller se att hon satt på rätt. Man får ju hoppas att posten hade varit snäll i detta fall men de vet ju inte om jag medvetet försökt lura dem eller om postombudet satt på fel porto. Man vill ju kunna lita på att det frankeras rätt. Det här med skrymmandeavgiften undrar jag också över och hur den motiveras. Postombuden har en rektangulär plastbit med ett hål i som ska motsvara brevlådehålet. Men alla brevlådor är väl inte exakt lika stora? Hemma hos folk menar jag då. Har man ett brev som är på gränsen kan vissa postombud trycka igenom det med lite våld (dock utan att det går sönder) och säga att ”jajamen, det går igenom” medan andra vid minsta lilla stopp säger ”nej, det blir skrymmande”  Trots att jag provat på min egen brevlåda hemma innan jag gick bort till postombudet och det gick så fint igenom så. Jag tycker nog vi har för många portogränser i Sverige. Eller för få. Jag vet inte. Väger det 20 gram blir det 6 kr men väger det 22 gram blir det nästa hopp i listan som är max 100 gram och då kostar det dubbelt så mycket. Idag när folk köper grejer på  Tradera och Blocket regelbundet blir det nästan billigare att köpa saken ny i sin egen stad än att köpa den begagnad från andra sidan landet för att portot är så dyrt. Kan man inte bara sänka portopriserna? Allt upp till 100 gr en femma, mellan 100 och 1000 gr en tia och mellan 1000 och 2000 gr en tjuga. Åsså skippar vi alla skrymmandeavgifter. Vad sägs om det Lars G Nordström? Antar du min utmaning?

Alla bilder lånade från http://weheartit.com/

Dagens ros

går till LENSWAY som säljer linser och glasögon via internet. Jag var först lite skeptisk till att beställa linser över nätet för jag har hört varierande historier om dessa linsförsäljningsställen men jag har blivit väldigt nöjd de två gånger jag har beställt. Supersnabb leverans och bra service. När jag ville reklamera några linser som gått sönder var det inga som helst problem. Snabbt mejlsvar, trevlig kundtjänst och några dagar senare hade jag nya ersättningslinser i brevlådan. Man kan inte bli annat än nöjd.

Rescension av duschcreme

Bilden lånad från www.ldb.se

Jag köpte duschcreme från LDB sist jag handlade och jag plockade väl mest på mig flaskan för att den såg lockande och trevlig ut och det känns lite bättre att gå omkring och dofta exotiska frukter än vissa andra dofter som mest är kemiska. Trodde väl i ärlighetens namn iofs att denna också skulle dofta lite kemiskt men maken till gudomlig doft har jag aldrig känt. Den doftar som en liten glimt av himmelriket. Man kan blunda i duschen och vips bli förflyttad till någon tropisk paradisö. Den ska tydligen vara full av antioxidanter och vitaminer också och sånt där är jag mest skeptisk mot. Det viktiga tycker jag är att en duschcreme doftar gott, är härligt krämig, känns naturlig och är dryg. LDB:s Multi Energy Shower med Guava tycker jag uppfyller alla dessa krav med råge. Så denna rekommenderar jag verkligen!

Samhällets ansvar mot unga tjejer

När jag gick hem från jobbet idag såg jag två flickor i tioårsåldern. De var moderiktigt klädda (då menar jag på ett vuxet sätt) och den ena hade till och med en ”vuxen” handväska i skinn. Det fick mig att fundera på andra tjejer jag sett som varit klädda alltför vuxet för sin ålder. På fredagkvällar kan man se fjortonåringar springa nere i stan klädda i vad jag skulle kalla vulgära kläder. Smala som stickor är de också, allihop. Frågan är när all denna förändring skedde? När jag gick i högstadiet hade vi mycket mer kläder på oss än dagens högstadietjejer. Vi följde 80-talsmodet men utan att vara vulgärt eller alltför vuxet klädda. Vi brydde oss inte ett jota om vad vi åt eller hur många kalorier det innehöll. Problematiken har nog sin grund i att det knappt går att få tag i flickiga och osexiga kläder till unga längre.  Ta en titt på damavdelningen på vilken klädkedja som helst och gå sedan en sväng på barn- och ungdomsavdelningen på samma ställe. Nästan exakt samma kläder fast i mindre format. Varför skall man se ut som sin mamma när man är ung? När jag var tonåring tyckte jag min mammas generation klädde sig tantigt och ville absolut inte för allt i världen gå klädd som dem. Nu ska man det och på köpet då visa så mycket hud som möjligt. Shortsen är så korta idag att man knappt kan skilja dem från trosor. Eller jo, med tanke på att trosorna blir mindre och mindre så kanske man ser skillnad ändå…Vad som värre är, är dessa unga unga tjejer som börjar tänka på kalorier och bantning. Varför lär samhället dem att de inte duger som de ser ut? Dessa tjejer växer upp med våra medier som ständigt pumpar ut bantningstips, kroppsideal och sexappeals-upplysning. Vad är det för normer de växer upp med egentligen?  Hur blev allt så utseendefixerat? När glömde vi den inre biten? Vad kommer att hända med dessa unga tjejers självkänsla? Hur kommer de att reagera när de blir 50, brösten hänger, rynkorna börjar komma och håret blir grått?  Botox? Varje ålder har sin charm och i en perfekt värld är det insidan som räknas, det är det vi måste lära våra barn och ungdomar. Så mitt råd till min dotter om jag hade haft någon är: Var barnslig så länge du kan, bli inte vuxen för tidigt och våga vara unik.

Alla bilder är lånade från http://weheartit.com/

Livsförändring

Jag ska börja plugga.

Japp, för det ska jag! Trettisex och ett halvt år gammal ska jag sätta mig på skolbänken igen. På högskolan (hur många vuxenpoäng blir det tro?) minsann. Jag ska för en gångs skull i livet följa mina egna drömmar och inte någon annans. För visst är det ofta så att man omedvetet gör det? Vi kvinnor har nog  ganska lätt att sätta oss själva åt sidan för att kunna vara en bra dotter, flickvän,  mamma, kollega osv. Allas drömmar är lika viktiga och jag tycker man är  skyldig sig själv att åtminstone försöka följa dem och inte bygga upp egna fiktiva  hinder i förväg. Om det går åt pipan så gör det det men då har man i alla fall försökt. Jag har i alla år låtit livet komma till mig och inte förstått att jag själv kan ta tag i livet och forma det som jag vill ha det. Kanske för att jag lyssnat för mycket på folk runtomkring mig som påstår att de är så nöjda hela tiden men ändå sitter där och klagar över sin livssituation.

Jag tror det handlar om att våga. Våga förändra. Våga misslyckas. Varför är vi så rädda för det? Är vi rädda att andra ska stå där och skaka på huvudet och säga:  ”Vad var det jag sa?”

Jag läste nånstans att ”Att våga misslyckas är en förutsättning för framgång”

Det tog  Thomas Edison 2000 försök att uppfinna glödlampan.

tvåtusen.

försök.

Men vet ni vad han sa till de som tyckte att han misslyckats?  Han sa: ”Nej, jag har inte misslyckats.  Jag har kommit på tvåtusen sätt att INTE göra en glödlampa på.

Hör det ihop med jantelagen på nåt sätt, att vi ska ge upp om det inte fungerar första gången? Jag tycker vi skippar den där fåniga jantelagen och bekänner oss till antijantelagen istället. Den lyder såhär:

De tio budorden

Du ska tro att du är enastående.

Du är värd långt mer än du tror.

Du kan lära dig allt.

Du är bättre än många andra.

Du vet mycket mer än många andra.

Du har mycket att vara stolt över.

Du duger till allt.

Du skall le och skratta.

Du har någon som bryr sig om dig.

Du har kunskaper att lära ut.

Alla bilderna i detta inlägg är lånade från http://weheartit.com